Det kom ett brev...

från Hanna med Daisy (Soraya's french survivor) den lilla tiken som jag inte trodde skulle klara sig. Hon var hälften så stor som de andra syskonen.
Så här står det:

"Hejsan Åsa!
 
 
jag ville bara berätta att jag och Daisy har börjat på agilitykurs igen:) vi började i måndags på fortsättningskurs så efter detta blir de väl tävlingsbanorna;)
 
och det gick så otroligt bra fattar inte att Daisy är så duktig! alla berömde mig och Daisy å så vad det en som frågade om jag tävlat mycket, och jag har ju inte tävlat alls men de trodde hon så då blev man ju riktigt stolt! vi fick köra hela banor och Daisy kan alla hinder nu, slalom å alla balanshinder, tunnlar ja allt
och i förra kursen stack hon iväg ibland för att leka med de andra hundarna men de gjorde hon inte en enda gång i måndags hon hade bara uppmärksamheten på mig och på det hon skulle göra, hon älskar verkligen agility!! och så var hennes bästa kompis den lilla svartbruna landshire heeler Glenn som jag berättat om innan och skickat bilder på, med igen också så efter kursen så släppte vi ihop Daisy å han så de fick leka och få belöning
 
skickar bilder sen också från kurstillfällena!
 
Hoppas allt är kanon med er!
 
Stora kramar
 
Hanna och världens bästa hund Daisy"

Det säger "smack" i hjärtat av stolthet och glädje...
Sätter även in bilder som jag fått förut från Hanna.

"Smakar" lite på hundkompisen Glenn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0